Trummelsbergs bruk grundades av Olav Trummel år 1622. Han anlade både en hytta och en hammare och utnyttjade vattenkraften i bäcken mellan sjöarna Dammen och Stora Kedjen. Sjön Dammen och flera sjöar uppströms dämdes upp för att få ökad tillgång till vatten. Hyttan erhöll privilegier år 1668. En ny hammare byggdes 1689. I hammarskattelängderna från 1600-talet är Trummelsberg upptagen med en härd och ett årligt smide av 26 ton. Hyttan lades ner i mitten av 1700-talet, men driften av hammaren fortsatte. År 1775 producerade hammaren i Trummelsbergs bruk ca 45 ton stångjärn. Trummelsbergs bruk köptes av Ferna bruk 1746, och kom att följa Ferna ända till nedläggningen 1907. Ferna bruk hade en rad olika ägare fram till 1789 då det ombildas till fideikommiss för att egendomen skulle hållas ihop, se Färna, Skinnskattebergs kommun. Under 1840-talet började en strukturomvandling ske bland järnbruken. Större brukskonbinationer blev vanligare, med starka ägare som fäste stor vikt vid rationell drift och en företagsekonomisk lönsam verksamhet. Anledningen var att priserna på stångjärn föll dramatiskt på både den amerikanska och engelska marknaden vilket fick till följd att man fann sig tvungen att ompröva produktionsmetoder och valet av marknader.Trummelsbergs bruks gamla hytta övergavs och en helt ny, större och mer effektiv hytta byggdes upp öster om förvaltarbostaden. Hyttan stod klar och första blåsningen skedde november 1866. Den nya hyttan bestod av masugn, en rostugn av typ ”Westman”, malmkross och en blåsmaskin av typ ”Bagge”. Hyttan var liknande som den i Engelsbergs bruk. Man grävde och stensatte en kanal [4] från sjön Dammen till hyttan. Vattnet drev två vattenhjul på sammanlagt 40 hästkrafter för malmkross och blåsmaskin. Som reserv för vattenkraften installerades en 40 hästkrafters ångmaskin. Ett enormt stort kolhus för hela årets kolbehov byggdes. En ramp byggdes för att leda kolet till masugnen. Därutöver byggdes klensmedja, stall och ladugård. Dessutom byggdes nya arbetarbostäder, med tretton rum och tre förstugor, samt ett hus för rättaren. Fem år senare byggdes en ny arbetarbostad i två våningar med plats för 16 familjer. Slutligen byygdes en förvaltarbostad i sten med sju rum. För att förbättra intransport av malm anlades en väg och en smalspårig järnväg från kajen vid Åmänningen till bruket. Järnvägen var hästdriven och hade 28 vagnar. Träkol framställdes i kolmilor runt om bruket och i närliggande byar, se kolmila. Kolning bedrevs vintertid och transporterna gjordes på snötäckta stigar. Trummelsberg försågs med järnmalm från gruvor i Norbergs bergslag (Kolningberg), Grängesberg och Smedjebacken. Transporten från Norberg gick med järnväg till Engelsberg. Malmen transporterades vidare från Engelsberg vintertid med släde över isen på Åmänningen och vidare på vägen till Trummelsbergs bruk. Sommartid skeppades malmen med båt, s.k. malmjakt över Åmänningen till kajen i Västansjö. Här hade Trummelsbergs bruk en liten hamnanläggning med magasin och ett reparationsvarv. Malmen från Smedjebacken fraktades på Strömsholms kanal till Västansjö. Malmen lastades om till den nya hästdragna järnvägen för transport upp till bruket. Den nya hyttan producerade järn under 40 år med upp till ca 5 000 ton om året. Trummelsbergs bruk producerade tackjärn, gjutgods och smide. Färdiga produkter transporterades från Trummelsberg med båt västerut över sjön Stora Kedjen till Stjärnvik, och med fora, se forkörning, sista biten till Färna bruk för vidare bearbetning till järn, t.ex. stångjärn. Trummelsbergs bruk hade 20 – 40 anställda. Följande yrkeskategorier förekom: En masmästare, en rostugnsförman, en krossförman, 2 hyttdrängar, 1 slaggskjutare, 1 tackjärnsvägare, 1 uppsättare, 1 kolskjutare, 1 kolrisslare, 1 malmslagare, 3 rostbrännare, 4 hundlassare samt 3 krossare. Utöver de järnproducerande arbetarna fanns även klensmed, gjutare, dammvakt, kusk, dagkarlar, maskinister, skeppare, matros samt bruksarbetare. I brukets omgivning bedrevs jordbruk (djur, gröda, trädgård) för brukets behov. Man odlade sparris under en period, och provade på forellodling i bassänger i anslutning till kanalen. Bruket var inte självförsörjande. Det hölls marknad i Trummelsberg med produkter från den näraliggande byn Vretarne, och smör levererades från Djupvik via den så kallade smörstigen. Trummelsbergs bruk hade en skola för upp till 30 elever och en dansbana. Järnvägsstationen i Virsbo var en viktig knutpunkt för handel. Trummelsbers bruk var i drift till 1907 då bruket las ner. Det stod oanvänt i fyra år sedan revs de flesta byggnaderna.